Att ha sin plats på arbetet innebär också att ha en identitet. En plats att trivas på och en plats att sätta upp bilden på sin partner, barnen eller hunden. En plats att ha oreda på om man är så lagd eller en plats som varje dag är pedantiskt välstädad. Tänk en plats som alltid är ledig när du kommer till jobbet. Utan stress att hinna först. Just för att det är DIN plats. Eftersom det är pengar som styr är dock sannolikheten liten att företaget går tillbaka till vanliga arbetsplatser. Vi behöver därför förbjuda aktivitetsbaserade arbetsplatser genom lagstiftning.

Det kändes lite förvirrat den där gången när när jag klev in genom dörrarna på arbetat första dagen efter flytten. Jag skulle nu leta upp en plats att sitta på. En plats att känna mig hemma på. Iallafall för just den här dagen. Och jag skall erkänna att jag var spänd av förväntan. Även om nu inte andra anser att jag är flexibel så ser jag mig själv vara det. Jag såg detta som framtiden. Och kunde egentligen inte hitta några negativa argument till varför detta inte skulle fungera. Men jag skulle bli varse.

Välj plats efter hur din dag ser ut

Jag valde en av platserna i den zon där man får prata. Både i telefon och med sina kollegor. Skulle jag haft behov av att sitta ostört kunde jag välja den tysta, eller semitysta zonen. Eller ett konferensrum. Men nu försökte jag skanna av lokalen för att förstå på vilken plats jag skulle kunna trivas idag. Just det. Idag. För det är det det handlar om. Att välja plats efter vad du har för arbetsuppgifter just den här dagen.

Som tur är finns det regler att förhålla sig till. Om jag till exempel skall vara på möte i mer än två timmar så måste jag byta arbetsplats eftersom jag inte för ”blocka en plats” längre än så. Sådana är reglerna iallafall. Och finns det regler så finns det också regelpoliser som talar om vad jag gjort för fel. Tack och lov händer inte det mej så ofta. Men det har hänt. Och det kan jag lova. Det kommer att hämta dej också om ni går in i det här.

Vi är alla olika och den här krönikan handlar om min alldeles egna upplevelse av aktivitetsbaserade arbetsplatser. Och min alldeles egen upplevelse av vad andra tycker. Jag skall villigt erkänna att det finns många som inte tycks har några problem alls. Iallafall inte med detta.

Ryggen fri

Jag är hyfsat morgonpigg så jag är på arbetet vid sjutiden. Således har jag sällan problem med att inte få min favoritplats. Men skulle jag av någon anledning vilja komma senare. Då är platsen borta. Den tillhör nämligen den lilla grupp av platser som har ryggen fri. Det vill säga att ingen kan stå bakom dig under arbetsdagen. Om jag vet att jag skall komma senare till arbetet väljer jag hellre att sitta hemma än att ta en plats som inte har ryggen fri.

Men det jag saknat allra mest under de fem år vi snart sedan i våra nya lokaler. Det är teamkänslan. Att det teamet som till tillhör inte kan sitta tillsammans. Diskutera över borden, fånga flyktiga meningar som vill och behöver veta mer om. Och kanske kallprata. Nu behöver man ständigt förflytta sig för att föra den typen av dialoger. Även när man skall kallprata om gårdagens fotbollsmatch, dagissjuka eller bara skvallra i största allmänhet. Vad tror du om ställtiden det skapar att springa runt, byta plats från sin i två timmar använda plats med två stora skärmar? Att temporärt flytta alla prylar till projektplatsen där man tillsammans med team X skall avhandlar sina nästa två timmar. För att sedan leta upp en plats som har ryggen fri eftersom den jag hade innan nu är upptagen?

Soffgrupper kan man ha ändå

Många kommer säkert att prata om soffgrupperna, och alla ”Fat Boys” som man kan ha. Men de kan man ju ha ändå. Om man som företag är villig att investera i det. Man behöver inte ha aktivitets baserade kontor för den sakens skull. Eller hur? Men det är lätta att låta sig luras av fina bilder eller studiebesök.

Nu kanske du tänker att detta skulle vara mitt problem och att det trots allt inte verkar vara så många som ogillar detta med aktivitetsbaserade arbetsplatser. Och kanske har du rätt i den tanken. För mig personligen är problemet litet eftersom jag kan komma klockan sju på morgonen och alltid få min plats. Och se till att ingenting i min kalender är bokat längre en timme och fyrtiofem minuter. Så jag klarar mig alltid.

Det finns mängder med webbsidor med artiklar och annat. Både för och emot aktivitetsbaserade arbetsplatser. Det är bara att Googla. Men vill du prata med en människa så är du välkommen att höra av dig. För fem år sen tyckte jag toppen. Idag tycker jag annat. Och jag kan gärna komma och berätta om mina erfarenheter på konsultbasis. Välkommen att höra av dig.

Avslutningsvis; vore den inte skönt att även i fortsättningen dra ut på kaffet hemmavid och kanske till och med läsa tidningen? Eller att läsa några av mina andra Krönikor på krönikan.se?