Katt
Posted in Dagens Krönika Höst Natur & Miljö

Jag tar en sniff på hösten och går och lägger mig igen.


När jag vaknade hade jag en låsning i ryggen så jag fick klättra försiktigt när jag tog mig ner från stolen där jag tillbringat natten. Trots att jag varje morgon sträcker ut först rygg axlar och framben för att sen vagga framåt och lägga tyngden framför nosen och försöker göra mig så lång som möjligt. Det blir svårare och svårare för varje år som går. Men till slut gick det bra idag också.

Frukosten gick snabbt. De goda små kulorna med olika smak passar bra till frukost nummer ett. Jag känner syrrans avundsjuka blickar i ryggen när hon funderar på vad som ligger i min skål. Det är så synd om min syrra (not) som måste äta eget käk på grund av att hon är allergisk. Stackarn… Vilket djävla larv. Vaddå allergisk? Husse är allergisk och småmattarna. Men syrran? Skärp dej brukar jag säga. Hon smörar bara för att få specialbehandling. Hela tiden.

Vad fan ska hårbollar vara bra för?

När det dags att ta sig an morgontoaletten. Trots att jag är en raskatt och har korta hår så får jag hela munnen full av gråsvarta hårstrån. Som samlas längre och längre bak i munnen och utan möjlighet till att vare sig hosta eller nysa upp.

Nej de måste sväljas ned. Tror fan att magen blir kajko och att man måste kräkas. Vilket är mitt absolut värsta. Kräkas. Iach… fy fan vad äckligt. Och upp kommer en stor djävla hårboll.

Alldeles slemmig och hårig men inget kräks iallafall. Färdigputsad ser jag hur husse torkar upp hårbollen från golvet. Jag får nästan kväljningar igen och går därifrån.

Vanligt vatten

Vattenskålen är fortfarande halvfull. Perfekt. Ingen har fyllt på med sånt där kallt rent och odrickbart vatten utan arom. Tur att vi får fisk då och då så man slipper vara törstig hela dagarna. I ögonvrån ser jag matvraket till syrra passera och gå fram till min matskål. Tomt. ”-Haha…tomt…långnos på dej”
Lite elak är jag nog iallafall.

Tänk, hussar och mattar är bara så korkade som tror att vi syskon leker med varandra. Och så är dom jätteglada över att de tog hem två katter istället för bara en så att den andra kan få sällskap. Bullshit säger jag.

Resultatet är bara att vi måste hålla koll bakom ryggen hela tiden. Man vet aldrig när en sylvass klo kan komma farande i höjd med morrhåren. Men vi har faktiskt kul också. Ibland. Framförallt när vi kör kurragömma. Ofta efter första käket på eftermiddagen. När man fortfarande är lite pigg I huvet.

Bajrulle

Då kan plötsligt benen börja spritta. (Precis som när man får bajrulle och som ingen lycksa förklara varför man får.) Då blir det ett djäkla farande mellan rum och möbler. Upp på bord vare sig de är dukade eller ej
och så ner igen och jaga vidare.

Plötsligt ger en upp. I sakta mak brukar jag sakta gå fram mot fönstret där jag just nu sitter. Och många gånger tänker jag att det vore kul om vädret vore lite bättre så man kunde gå ut på terrassen. Men det är molningt. Regnet riktigt hänger i luften. Jag tar en sniff på hösten och går och lägger mig igen. Ialla fall tills jag får käk nästa gång.