Terminator
Posted in Dagens Krönika Gästskribent Musik, Nöje & Kultur Vetenskap & Teknik

Terminator trilogin: från kalla kriget till dagens ångestfyllda kamp mot terror och klimat.


Terminator 3 är ett mäktigt och dystopiskt avslut till Terminator trilogin. De tre första Terminatorfilmer speglar sin tidsanda och leder oss till dagens känsla av oundviklig katastrof.

Året är 1985. Min kompis Tom hade fått tag på en hyfsad VHS kopia av Terminator 1. En robot från framtiden kom tillbaka för att döda modern till John Connor, mänslighetens sista hopp att besegra Artificiella Inteligensen, Skynet.

En framtida terminator?

Nu är det dags igen. Terminator 6: Dark Fate är ute. Alla recensioner är rörande överens:
– Äntligen, en ny Terminatorfilm.
– Terminator 1 och 2 var lyssande. Terminator 3, 4 och 5 var röriga soppor som förstörde grundberättelsen med syfte att sälja bilbiljetter.
– Den heliga treenigheten – Schwarzenegger, Hamilton och Cameron – är tillbaka och skall återta berättelsens själ och story. Det vill säga ta vid där 1an och 2an lämnade oss.

Vad är det recesenterna inte ser? Terminator 3 är en pärla. Den kanske inte lyckas leva upp till 1ans kultstatus eller 2ans visuella effekter. 3ans styrka är att den vågar driva berättelsen till sitt naturliga slut, mänskligheten konfronteras med att katastrofen är oundviklig, den har redan inträffat.

Terminator triolgins storhet är hur berättelsen fångar världsordningen från 80-talets kalla krig och 90-talets liberala demokratins segerrus till 00-talets aningslösa, oändliga krig mot terrorism och eskalerande klimatkris.

Låt oss vrida tillbaka klockan till det galna och farliga 80-talet.

Terminator 123

Terminator 1. 1984. Mitt under kalla kriget levde mänskligheten under ständigt hot av kärnvapenförintelse. Den Sovjetiska krigsmakten var stark, kylig och okuvlig, precis som Arnold Schwarzeneggers, Terminator. Den lilla, maktlösa Sarah Connor, likt Sverige hamnade mitt emellan två krigare som bara kunde sluta kriga genom att utplåna varandra. Mutually Assured Destruction eller MAD (galen) som kampen mellan USAs Goliath och Sovjets Goliath kalledes. Filmen lämnar tittaren med en känsla av obehag för närhelst kommer en ny Schwarzenegger dyka upp.

Terminator 2. 1991. Muren och Warsawapakten kollapsade 1989. Väst var oövervinnlig. Genom ekonomisk makt, teknologisk överlägsenhet och med ett dynamiskt och öppet samhällssytem, lyckades väst besegra Sovjet. Det krig som ingen trodde gick att vinna, var vunnet. Terminator 2 upprepar berättelsen om att skydda den nu unga John Connor. Filmen tar en ny vändning: Schwartzennegger är tillbaka för att hjälpa John Connor. Med den mest otroliga tekniken vid sin sida, kommer mänskligheten stoppa judgement day, dagen ett AI förklarar krig mot mänskligheten. Det omöjliga är plötsligt möjligt. Karaktärerna börjar tänka i nya banor. Det går att vinna kriget. Det går att förändra framtiden. Vi är i kontroll. Vilken känsla! Vilket 90-tal!

Terminator 3. 2003. Den 11e september 2001 kördes två passagerarplan in i WTC 1 och 2 i New York. I dirketsänd tv såg hela världen hur USAs överlägnsa militära makt stod handfallna inför 19 terrorister med knivar. Årtionden av säkerhetsarbete, kontraspionage och invasioner hade inte lyckats förhindra attackerna. Den 11e september vaknade västvärlden upp till insikten att katastrofen inte kan förhindras.

Terminator 3 börjar som tidigare filmer med Schwarteneggers terminators resa tillbaka i tiden för att skydda John Connor. Men istället för att hjälpa John besegra Skynet, så hinner Skynet skicka iväg alla kärnvapen. Syftet var aldrig att stoppa Skynet. Syftet var att överleva kärnvapenkriget.

Med skamlig njutning såg jag på när varken Schwartsenegger eller John Connor lyckades förhindra katastrofen. Skynet sköt trotts alla försök att hindre det, iväg tusentals kärnvapen för att förinta mänsligheten. Katastrofen var oundviklig. Känslan av obehag och skamlig njutning finns kvar varje gång.

Antropocen

Filosofen Timothy Morton skriver om hur världen på ett oåterkalleligt sätt formats av människan genom jordbruk, kärnvapenprovsprängningar och plastavfall. Människans spår går inte att sudda bort. Om människan upphör med utsläpp nu så skulle det ta tusentals år innan alla gaser absorberats av naturen. Temperaturen kommer fortsätta stiga oavsett. Budskapet är tydligt och obehagligt; den av människan skapade klimatpåverkan har redan inträffat. Likt John Connor i Terminator 3, så var målet aldrig att stoppa katastrofen, det var att överleva den för ta upp en ny kamp.

Världen behöver röster som vågar berätta för oss att katastrofen redan satt igång. Syftet är att överleva för att ta upp en ny kamp i en ny värld med nya förutsättningar. Om detta handlar Terminator 3, för innerst inne tror vi inte längre att det inte går att förhindra katastrofen.


Johan Almlöf
Posted in Dagens Krönika Gästskribent Politik & Samhälle

Välkommen Johan Almlöf, vår nästa gästskribent

Med examina inom såväl den tekniska ingenjörskonsten samt marknadsföring försöker Johan beskriva för omvärlden hur vi bygger samhället tillsammans. Och hur vi därefter lyckas förstöra det detsamma genom vårt sätt att leva. Samhällsfrågor och historia står skrivet högt upp på Johans intresselista men skidåkningen är det som toppar.

Johans första text publiceras under dagen

Välkommen Johan

Elscooter
Posted in Dagens Krönika Gästskribent Natur & Miljö Vetenskap & Teknik

Hur kan det komma sig att allt nytt betraktas som farligt och borde förbjudas?


Har läst mängder av artiklar och Facebookinlägg från personer som ondgör sig över det nya inslaget i stadsmiljön – elscootrar. En och annan har förstås uttryckt sig positivt men majoriteten har synpunkter på både det ena och det andra. Mestadels rör det sig om att de parkeras slarvigt. De utgör en fara för blinda och vi andra, som har fullgod syn, behöver ibland ändra färdriktningen under vår framfart på trottoaren och gå någon meter åt sidan för att passera utan risk, vilket anses som ett stort problem. Jag har full förståelse för att blinda har utmaningar men antar att det finns många andra saker som också står i deras väg – mobilpillande individer, cyklar, reklamplakat och vägskyltar. 

En annan fara som ofta lyfts fram är olycksrisken. Farten som man kan komma upp i är dryga 20km/h. Snabbt. Men inte snabbare än en cyklist i full fart för att hämta barn på förskolan, komma i tid till mötet eller bara förbränna ett antal kalorier. Är cykeln dessutom utrustad med elmotor och/eller flak fram eller bakefter som ett släp för diverse småbarn, som den ofta är i min landsände – Malmö – är den en stor fara för oss andra. I jämförelse med läscykeltid är elscootern fridfull!

Hjälmen är huvudsaken för somliga

Men hjälmen då, säger den som fortfarande är negativ, trots mina jämförelser. Tänk då till. Idag har vi endast lag på cykelhjälm på personer under 15 år. Vi andra får själva bedöma om vårt huvud är värt att skydda. I kontraktet som uthyraren tillhandahåller i sin app står att de rekommenderar hjälm. Vilken cykelaffär har det på sitt kvitto när du köper ett sådant fordon på två hjul? 

Elscootrarna får bara hyras av personer över 18 år. Visst, jag ser också yngre förmågor ta sig fram, ibland hela familjer, men då har säkert någon ”snäll” vuxen checkat in den och lämnat över till den yngre att framföra den. Det tycker jag är värt att ha synpunkter på, men det är ju inte scooterns fel…

Behov eller inte?

Men behöver vi verkligen denna manick i våra städer? Mitt svar är Ja. Rent hypotetiskt är det väl inte mycket grejer vi egentligen behöver, tänk på vad gamla Maslow påstod och som han symboliserade med sin pyramid. Ändå äger vi massor med saker, köper nya kläder oftare än vårt behov och vi gillar att styla med vår nya mobil av senaste modell. Vi behöver cyklar, bussar, bilar, tåg etc för att förflytta oss och varför inte med elscootrar? De drivs på el (klimaträtt), delas av många (delningsekonomi), behöver inget underhåll av mig och dig (uthyrningsföretagets uppgift), minskar behov av bil (reducerar CO2) och är faktiskt rätt kul att köra!

Under promenaden i Stockholm city häromdagen, vid ett tillfälligt besök i huvudstaden, spanade jag in vilka som framförde detta fasansfulla otyg till fordon. Jag såg många kvinnor och män i kontorsmundering, med axelväskans rem slängd över huvudet som, i jämt tempo med cyklisterna, for fram på cykelbanorna, säkerligen på väg till eller från sitt jobb. De slipper trängas på bussen eller t-banan, kan ställa bilen hemma och behöver inte ens investera i en cykel.

Förändring är nödvändigt för utveckling. Så vad är problemet?

Välkommen till Förbättra Nu med Åsa Holmander