Krönikans Bästa - Träning
Posted in Dagens Krönika Listor Musik, Nöje & Kultur

Krönikans Musiklistor, något att räkna med, träna till eller bara lyssna på


Tränar du verkligen till bästa musiken? Du kanske tycker det. Oavsett om du skall kötta dig igenom ett pass eller om du bara skall ta en lättare träning så bör du pröva vår inspirerande Spotifylista. Bättre lista att träna till finns nog inte. 😀 Ett klick på bilden tar dig till direkt Spotify.

Krönikans Bästa – Träning

När du sen kommer hem och slår dig ner i bästa soffan så kan du softa till ännu mer härlig musik. Nästa lista vi slår ett slag för är den vi tog fram för fimmusik. Den finns förstås också på på Spotify.

Krönikans Bästa – Filmmusik

Eagles Stockholm 2019
Posted in Dagens Krönika Listor Musik, Nöje & Kultur Recension

Antiklimax när Eagles hälsade på i Stockholm


En ensam trumpet. Latinska tongångar som vandrar upp och ner för skalan några varv. Det är först när några få toner återstår man inser att nästa ackord är ett av världens mest kända mollackord.

Så klev dom ut på Stockholmsscenen igen, Eagles. Och nog kan dom spela fortfarande, ingen tvekan om det. Hotel California låter som originalet och uppfyller alla krav och förväntningar. Men den spelas inte alltid först som myten sagt.

…no Fireworks, no Choreography. Just a couple of guys playing musik…

Don Henley och Eagles hälsar publiken välkomna till konserten på Tele2 Arena 8 juni, 2019

Tennisoraklet Björn Hellberg brukar tala om den förtätade stämningen. tyvärr saknades den för kvällen. Lite för mycket hårdrock för min smak men jag saknade många låtarna av gammal klassisk modell. Jag älskar visserligen Joe Walsh och sättet han spelar gitarr på. Ibland kan det dock bli lite väl mycket av det goda och Joe fick alldeles för mycket utrymme på konserten.

Deacon Frey fyller kostymen

Konsertens absoluta höjdpunkt var först och främst Deacon Frey, sonen som tagit den framlidne pappa Glenns plats på scenen. Medelåldern på scenen sänktes markant men det var allt som hände. Sonen Deacon fyller mycket väl både kostym och skor i arvet efter sin pappa. Och någonstans får det mig att tro att Eagles i sig kommer att vara odödligt som band.

En annan höjdpunkt var blåssektionen som gjorde delar av konserten mycket mer fyllig och inte så rå. Och jag får en tanke.

Saknade orkestern

Jag kan riktigt se hur Eagles tar sig an två olika typer av konserter i framtiden. En modell där bandet spelar naken och råbarkad rock på mindre klubbar och möjligtvis små arenor. Och med fullt fokus på rockmusiken. Och ett annat upplägg där Eagles kompletterar sina egna musiker med full orkester på de riktigt stora arenorna. Det var nog det jag saknade i lördags.

År av väntan avslutades med antiklimax eftersom jag hade alldeles stora förväntningar på konserten som helhet som fick magin att utebli. Men jag får skylla mig själv som inte taggade ner. Jag kan bäst beskriva det som när idrottsmän är överladdade och det låser sig.

Men givetvis var det fantastiskt på alla sätt ändå. Det var ju Eagles som stod där igen. Äntligen. Redo att riva av sina största hits för mig och alla andra som tagit sig till Stockholm och Tele2 arena den här kvällen.


Mix Megapol
Posted in Dagens Krönika Listor Musik, Nöje & Kultur Sommar

Musikaliska ytterligheter blev upprörande bra i Mix Megapol


Jag tror att det var Sverige Topp 100 Listan som lirades under dagen. Ni vet, listan med topp hundra av låtar på svenska. Dagen till ära den 6:e juni förstås. Och när man tittar på listan så blir man riktigt förundrad. Hur har det egentligen gått till. Detta fantastiska land som producerar kvalitetsmusik i parti och minut. Vore intressant att höra Andreas Carlsson, Anders Bagge eller någon annan musikproducent resonera kring det.

Från gamla gubbar och gummor som skapat och fortfarande skapar fantastiska melodier och visor. Till nykläckta musikaliska genier som förgyller både vardag och fest med nya uppslag.

Nya idéer om hur noter skall spritsas på ett notblad Och hur bokstäver och ord skall kombineras för att få alla att minnas texten. För att såna som du och jag, vare sig vi kan eller inte, skall sjunga med i bilen.

På vägen upp till Roslagens famn hade jag nationaldagen till ära alltså rattat runt på radion och fastnat för Mix Megapols Sverige topp 100 Lista. Och det var här jag hörde de två låtarna av absolut ytterlighet. Och jag älskar artisterna, numera gubbarna, för att dom är så mångsidiga och oerhört skickliga.

En a dom är dessutom enormt egocentrisk. Men för å bli så fantastiskt framgångsrik i sitt musik skrivande måste man nog vara just egocentrisk, så jag tror att den andra också är det.

Den första låten hade jag inte hört på ganska länge. Jag mår illa, av och med Magnus Uggla, jag blev bara så förvånad över att jag kunde sjunga med. Jag var tack och lov ensam i bilen. (man skall tänka på sina medmänniskor och välja sina tillfällen då man sjunger eller pratar i mobilen så andra hör)

Karamelodiktstipendiaten

Nästa sak som förvånar mig är att Magnus fullständigt massakrerar sina branschkollegor och andra VIP’are. Det är faktiskt inte utan att jag undrar om de överhuvudtaget morsar på varandra så här 30 år senare? Eller kanske stängdes dörren så snart Uggla öppnat käften den gången?

En mästare av rang i det skrivna språket är han iallafall. Föga förvånande fick Magnus 1991 ta emot Povel Ramels karamelodiktstipendie med motiveringen;


För ett spännande artisteri som väljer oväntade vägar, för slagkraftiga och fröjdefullt fräcka texter och för en musik som inte lämnar melodin i sticket.

Juryns motivering till Magnus Ugglas Karamelodiktstipendie, 1991

Den andra låten som skapar den andra ytterligheten är också skapad av ett musikaliskt geni. Ett namn som jag dock saknar på listan över Karamlodiktstipendiater. Att skriva texter som träffar en rakt in i hjärteroten är minsann inte enkelt. Vad betyder dessa enkla rader för Dig?

…en sång för alla dom
Som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
Som inte kommer hem till någon som frågar hur det är
Den här sången är till dom

Refrängen ur Dom ensamma

Kontrasten mellan Mauro Scoccos låt Dom Ensamma och Magnus Ugglas Jag mår illa är slående. Lite lagom känslomässigt överladdad som jag kan bli när det gäller musik eller sport gör att en tår kryper fram ur ögonvrån. Men jag kan sjunga med den här också där jag sitter på min roadtrip till Roslagen.