Posted in Dagens Krönika Debatt Sport & Fritid

Trots svettiga skinkor – Många vägrar torka av SATS maskiner i Sjöstan


Fem minuter till och jag ökar trycket på maskinen. Drar på lite extra intensitet för att få rejäl utväxling. Kroppen svettas ymnigt och jag satsar ytterligare lite till innan det är dags att lämna maskinen till nästa syntetklädde gymhjälte.

Jag hämtar rengöringssprayen och några papperstrasor och torkar bort all svett som transporterats genom kläderna och kladdat ner såväl inställningspanelen, handtag och sitsen på cykeln. Sitsen. Ni kan se framför er de svettiga skinkorna som omslutit sitsen och glidit fram och tillbaka under trettio minuter.

Ingen militärtjänst

Likväl ser jag mängder med pojkar, män och gubbar, ibland riktiga muskelknippen som ger fullständigt fan i att torka av maskinerna efter användning. Trots att papper och rengöringsvätska finna i varenda hörn. Kvinnorna är överlägset bäst på att göra rent medan det manliga könet är helt kass på att rengöra maskinerna efter sig.

Antingen har en tränat för dåligt så en inte är svettig eller så förstår en inte bättre än att en borde göra rent efter sig. Somliga skulle nog vilja ha med mamma som får göra rent efter dem. Så snart hon är färdig med förra maskinen. För det är nog inte mer än 10 procent har gjort militärtjänsten och och därmed fått vetskap om att mamma inte tänker städa åt dem.

Undantaget är givetvis jag själv som gjort militärtjänst och dessutom inte har nån morsa kvar sen länge. Jag putsar gärna grejerna efter mig.
Varför inte göra det du också? Hur svårt kan det vara? Känner du igen dig? Har jag rätt? Då får du skämmas lite och börja om.

Bli inte sura nu pojkar

Med hörlurar på tränar jag hårt igen. Musiken dunkar och jag rör mig i takt eller snabbare. House är genren som får mig att kötta på riktigt bra och svetten rinner snart ner för pannan och ansiktet. Lutar jag mig framåt känner jag den kittlande känslan när en droppe svett tar en kort paus på nästippen, innan den slutligen lösgör sig och sakta faller ner.

Den syntetiska tröjan andas bort svetten det som kommer från kroppen. Men förr i tiden när jag tränade i vanlig t-shirt sög bomullen upp mina svettiga droppar. Och stannade i tröjan. Men det var länge sen. Dagens material ser till att släppa igenom all fukt. Det enda som blir kvar kvar på huden är saltet. De raspiga kristallerna som påminner om när kroppen torkat efter ett dopp i medelhavet.

Som en välfylld blöja

De flesta underkläder är numera också gjorda av syntetiskt material. Och det är jag glad för. Istället för bomullskalsonger, som likt en välfylld blöja plaskar runt i skrevet, transporterar syntetmaterialet bort även denna fukt tack och lov.

Min platsflaska med vatten är fortfarande halvfull och när jag i full aktion dricker av innehållet så skvätter det ut lite grand. Det känns nästan skönt när de utspillda dropparna träffar mina syntetiska tröja. Inte länge kvar nu. Snart är mitt egenhändigt hopsnickrade gympass slut. Men jag skall kämpa några minuter till och torkar mig om ansiktet med handen. Sen skall jag göra rent maskinen.

Kom igen nu alla pojkar, män och gubbar – gör det ni också!


St. Andrews Old Course
Posted in Dagens Krönika Gästskribent Resor, Geografi & Språk Sport & Fritid

Att spela St. Andrews Old Course på förbjuden tid och utan att betala greenfee

The Open! Golfens absoluta höjdpunkt under året vilket jag tror att merparten av såväl amatör som proffs skriver under på. I år avgörs den på Irland men för egen del tycker jag att den alltid skall avgöras på The Old Course i St. Andrews.

Min berättelse om The Old Course kommer från 1987 då jag och tre kollegor bestämde oss för att åka till Skottland och se UEFA cupfinalen det året.

Vi bodde på hotell Old Course som ligger utmed 17e hålet På The Old Course. På kvällen eftere matchen satt vi på restaurangen längst upp och avnjöt en fantastisk 3-rätters meny. Vår servitör var på oss flera gånger om att vi absolut borde passa på att spela the Old Course dagen efter. Men vi var lite envetna eftersom det bara var två av oss som var “golfspelare” samt att vi bestämt oss för att åka runt Skottland den dagen.

När middagen var slut och vi satt med kaffe och avec så återkommer servitören igen med att vi borde spela the Old Course. Han sa att: prata med nattportieren så fixar han klubbor, bollar, peggar och vad ni behöver. Samt en starttid.

Golfens vagga, St. Andrews

Jag och den andra golfspelaren började bli lite taggade över att få en chans att spela på det som de facto räknas som “golfens vagga”.
Så vi avslutade middagen och åkte ner till nattportieren och meddelade vårt intresse. Inga problem säger han och tar med oss in i ett rum med massor av golfutrustning. Vi väljer ut varsitt golfset, köper ett paket bollar, en påse med pegs och en handske.
Nattportieren informerar oss då om att han väcker oss 04:30, vilket han gör.

I receptionen har han fixat fram te och varma scones! Gött. Han har också plockat fram vår golfutrustning och informerar oss om vad som gäller. Ni går upp till starten (dvs följer vägen förbi 17e green och hela 18e hålet). Där kommer det att finnas en gentleman i gul hjälm på en moped. Ni kan betala greenfee till honom och sedan börja spela.

Vi kommer upp till 1a tee c:a 04:50. Vi ser naturligtvis ingen mopedist i gul hjälm. Men det finns några skottar i tjocka yllemössor som vi frågar om dom vet var mannen i fråga är. Nä, det har dom ingen aning om för dom har inget med golfklubben att göra.

Spela eller inte? Det är frågan.

Så vad fasen gör vi? Här står vi med var sitt golfset, bollar, peggar och var sin caddie (de två som inte spelade golf). Ä va fasen, vi drar iväg och pröjsar greenfee när vi kommer tillbaka.

Sagt och gjort. Vi slår ut och spelar vidare. När vi har spelat kanske 8 eller 9 hål börjar vi höra ljudet från gräsklipparna och förstår att arbetet på banan kommit igång. Vi spelar vidare.

Som en liten anekdot i berättelsen så hamnade jag i en riktigt djup bunker på nåt av hålen 7-10 som ligger nära green. För att se green så var jag tvungen att stå på tå och jag är ju ändå nästan 2 meter. Jag slår då mitt troligtvis absolut bästa sandslag under mina 35 år långa tid som golfspelare. Inte bara att jag kom ur bunkern utan jag landade bollen 30 cm från hål. Fasen att det inte fanns nån kamera som förevigat det.

När vi kommer till hål 11 eller 12 så ser jag i fjärran att det är nån som kommer åkande på en moped. Jag går då den personen till mötes. När han kommer fram så ser jag att han bär på en gul hjälm på vilken det står “Ranger”. Dvs lite typ sheriff.

Utskällningen

Han ger mig en utskällning som jag aldrig någonsin i mitt liv varit i närheten av att få tidigare. Jag minns inte alla de hemska uttryck han använde sig av men det var väl ungefär som om vi hade kidnappat drottning Elisabeth. Jag var av nån anledning för en gångs skull lugn och sansad (dom som känner mig vet att jag normalt inte är det) och väntade tills han var klar.

Förklara varför

Då förklarade för honom hur vi hamnat i den här situationen. Och att vi gemensamt tog beslutet att ändå spela och att vi naturligtvis tänkt betala greenfee när rundan var slut! Mannen svarade då att Naturligtvis förstår jag er situation som kommer långt från Sverige och vill njuta av Skottlands fantastiska värld. Betala greenfen när ni är klara och ha en fortsatt härlig dag.

Tyvärr var vi lite stressade så vi spelade bara 14 hål eftersom vi ville hinna med frukost och att bila Skottland runt. När vi kom till klubbens caddie master för att betala greefeen så var det stora breda leenden när “The crazy swedes” skulle betala sin greenfee. Men det skall medges att alla som pikade oss gjorde det med glimten i ögat.

Epilog

Klubborna skulle efter spelet levereras till hotellets egen Caddie master. Hotellet hade vad vi förstod egna tider som dom kunde administrera? Det finns en speciell lucka där man lämnar in klubborna efter genomförd rond. Föreställ er en lucka 1×1 m på c:a 125 cm höjd. Bakom den står en kort rödhårig skotte som är ursinnig. Han var skitförbannad på nattportieren som snott hans jobb. Om vi kommit till honom så hade han fixat alltihop på ett konstruktivt och korrekt sätt.

Det fanns inte en chans att få honom att förstå att detta var en situation som var “nu eller aldrig” för oss. Vi fick ju ju en chans att känna på The Old Course och ändå ha kvar möjligheten att åka Skottland runt.

Vi har pratat om den här händelsen genom åren och vi hoppas verkligen att nattportieren inte fick skit för det han gjorde. För det var ju faktiskt en otroligt fräck lösning för oss!

Och för oss tror jag faktiskt att vi är de enda (i alla fall under de senast 35 åren) som spelat St. Andrews Old Course på förbjuden tid (start är tidigast 06.00) samt att inte betala greenfee innan start.

Det skulle vara intressant att höra om nån annan varit med om nåt liknande.

Conny Reinsjö
Posted in Dagens Krönika Gästskribent Sport & Fritid

Conny Reinsjö ny gästskribent på Krönikan.se


Välkommen Conny Reinsjö

Vi är glada att hälsa Conny Reinsjö välkommen som gästskribent på krönikan.se. Inom någon dag eller två kommer den första publiceringen som handlar lite om… Ja just det, vaddå? Conny är en pensionerad och passionerad såväl golfare som GAISare, hur nu det går ihop. Han kommer att berätta för oss om tider som flytt och likt Rolle Stoltz berätta om när såväl golfens som hockeyns klubbor hade träskaft. Och givetvis ge oss alla som behöver, råd och rön i hur en klubba och därtill en bägare skall svingas. Och inte minst varför, om det skulle behövas

Välkommen Conny