Det kunde varit Chernobyl i morse

Ensam

För några få sekunder, kanske tjugo, fanns den där. Känslan att vara övergiven, kvarlämnad och ensam. Tystnade var påtaglig. Inga maskiner. Inga bilar. Inga människor syntes eller hördes. Ångestladdat. Ingenting i rörelse. Bara jag. Det kunde ha varit veckor. Månader eller år också, efter händelsen. Men visst måste vi vara fler? Även om känslan bara fanns där i några få sekunder så var obehaget stort och obegripligt.

Jag gick som i en film, såg mig själv gående utefter allén. Liksom letandes efter andra som också kanske överlevt katastrofen. Mina tankar far runt. Vad var det som hände egentligen och varför blev jag ensam kvar? Hur kunde jag klara mig? Jag ruskade av mig känslan av olust och klev på tvärbanan som vanligt. Det kunde varit Chernobyl i morse.

Filmmusik är som musik för mina öron

På vägen till jobbet minns tillbaka till skolan och när läraren visade en film med bilder från Stockholm. En kort snutt från city där solen sken men utan människor och bilar. En vindil fångade lite pappersskräp som sakta drevs över gatstenen.

Bilden ackompanjerades av Edward Griegs Morgonstund ur Peer Gynt. Praktfull sommarmorgon. Ett strålande Stockholm som visar upp sin allra bästa sida. En av världens absolut vackraste sommarstäder. Kombinationen av bild och musik är helt oslagbar.

Katastroffilm

När läraren nästa gång spelar upp samma filmsnutt har han valt med ödesmättad musik. Jag mins inte var det var så jag har valt ett exempel att lyssna på till samma bild av Stockholm. Det var nog här jag blev såld på filmmusik. Denna fantastiska genre som kompletterat så många filmer vilka annars inte hade fått spelas upp på vita duken.

Ja, Nej eller linje 3

Några år efter den här lektionen i skolan inträffar det som inte fick hända. Vare sig man röstat Ja Nej eller linje 3 i folkomröstningen om kärnkraften 1980 så hade man hoppats på lärdomar efter olyckan 1979 i Harrisburg, USA. Men trots eventuella lärdomar havererade reaktor nummer 4 i kärnkraftverket i Tjernobyl 26 April, 1986.

Passion och inlevelse

Just nu kan vi se filmatiseringen av olyckan på HBO Nordic och sällan har jag skadat en sådan genomarbetad filmatisering. Stellan Skarsgård är fullständigt lysande som partipampen Boris Shcherbina.

Frågan är om han någonsin spelat med sådan inlevelse och passion. Fler svenskar ses i serien. Som Mikhail Gorbachev ser vi David Dencik känd från flera svenska andra produktioner och Som Brazhnik ser vi Adam Lundgren. Regissör är Johan Renck.

Det är med stor trovärdighet man lyckats återge landskapet så som jag inbillat mig att det såg ut då och som det kanske ser ut nu. Olusten infinner sig omedelbart. Men det kommer som bekant inte bara från bilderna vi ser.

Krossat ljud

Ljudet som ackompanjerar det visuella hörs knappt men ligger som en matta i bakgrunden. En ljudmatta av förvrängt ljud som i sig aldrig kommer göra sig som musik att sätta på i högtalare men som ledsagar oss tittare. Jag kan bara gratulera Hildur Guðnadóttir – som med filmens soundtrack får oss att må riktigt dåligt. Vilket självklart är målet.


ProfilbildProfilbild

Author: Stefan Sladden Eng

Stefan Sladden Eng har arbetat i mer än 35 år i Rese- och Flygindustrin. Han har en passion för grafisk design och att skriva och har tidigare bloggat i eget namn. Stefan skapade Krönikan.se i Oktober 2018 som ett hobbyprojekt vid sidan av sitt arbeta som Globalt ansvarig för "Beyond Air" lösningar i Amadeus Travel Platform.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *