“Du är Sosse du din djävel, det hör jag.”

"Du är Sosse du din djävul det hör jag"

Att jobba med service har varit mitt liv och hela min karriär. De senaste 20 åren har jag arbetat med kravställning och produkt/systemutveckling, självklart med kunden och kunddialog i fokus.

Men ibland tar det stopp. Varken jag eller någon annan skall behöva ta skit. Det spelar ingen roll om det är en irriterad kund, en osäker mobbare eller nått annat nöt. Nej, där tar det stopp. Och det gjorde det den där gången för dryga trettio år sedan.

Det var en växel som blinkade ilsket rött när det var många samtal med väntande kunder som ville komma fram och prata. Just den här dagen var det ganska lugnt på avdelningen. Vi hade alla arbetsuppgifter utöver att svara i telefon så vi petade med lite andra saker allihop. Plötsligt ringer det och jag svarar. “Välkommen till Temaresor, hur kan jag hjälpa dig?”.

Bröl i luren

För första gången i mitt liv möttes jag av ett enda långt bröl i telefonen. Mannen på andra sidan skrek och gapade om en faktura, förstod jag. Det visade sig senare att mannen av misstag hade fått två fakturor.

Saken hade varit lätt att agera på men mannens uppträdande den här dagen tillät inte att jag fick förklara. Hans attityd och uppträdande hade varit oacceptabelt för vem som helst och alla dagar i veckan.

Här brast mitt eget tålamod och mitt emellan två av mannens svador kastade jag mig in i det som hittills varit en monolog. Jag gjorde klart för mannen att jag inte hade för avsikt att sitta där och ta skit varpå jag avslutade samtalet med beskedet att han skulle återkomma när han lugnat ner sig. Därefter la jag på luren.

Den här tar jag!

Jag själv till mina arbetskamrater – när kunden ilsken ringde in igen.

Nu tog det hus i helvete. I efterhand har jag förstått att enda skälet till att han ringde in igen var att han minsann skulle vara den som avslutade samtalet genom att slänga på luren.

Innan dess skulle han bara läsa lusen av personen på andra sidan. Innan jag ens har hunnit uttala min välkomstfras färdigt inleddes brölandet. Nu med ännu högre röst och intensitet. Och nu kan jag helt enkelt inte hålla mig längre.

Ett skratt förlänger livet

På riktigt. Jag börjar skratta. Gapskratta. Och det är då det brister för mannen på andra sidan. Han skriker rakt ut “-Och du skrattar…..”

Nu infann sig ett litet gap av tystnad. Hur skulle han bemöta den hemska skrattande individen på andra sidan? Hur skulle han kunna tillintetgöra honom? Vad skulle kunna vara det värsta han skulle kunna säga till den som förödmjukat honom så till den milda grad?

Jag hör honom skrika;

…du är Sosse du din djävel det hör jag.

Okänd kund som uttryckte det absolut värsta han kunde för att förödmjuka mig.

Kontentan av hela den här historien är att jag fortfarande, nu dryga trettio år senare, skrattar åt situationen och mannen som den här dagen fick fullständigt spel. Och att mina kamrater runt mig ber mig berätta historien igen och igen. Och inte minst det faktum att man inte skall ta skit. Av någon.

Just det – jag höll på att glömma. Han måste haft hörselfel, han som tyckte sig kunna höra att jag skulle vara Sosse. Jag var det definitivt inte på den tiden. Inte nu heller även om det är närmare. För mig är det viktigt med människors lika värde, så för mig spelar det ingen roll vem som regerar. Så länge vi kan hålla Sverigedemokraterna borta från allt politiskt inflytande.

Men jag måste också tacka dig. Du som ringde den där dagen. För alla glada skratt som du skapat genom åren när jag återberättat historien. Högst ofrivilligt och ovetandes, men ändå. Stort Tack


ProfilbildProfilbild

Author: Stefan Sladden Eng

Stefan Sladden Eng har arbetat i mer än 35 år i Rese- och Flygindustrin. Han har en passion för grafisk design och att skriva och har tidigare bloggat i eget namn. Stefan skapade Krönikan.se i Oktober 2018 som ett hobbyprojekt vid sidan av sitt arbeta som Globalt ansvarig för "Beyond Air" lösningar i Amadeus Travel Platform.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *