“Du är Sosse du din djävel, det hör jag.”

"Du är Sosse du din djävul det hör jag"

Att jobba med service har varit mitt liv och hela min karriär. De senaste 20 åren har jag arbetat med kravställning och produkt/systemutveckling, självklart med kunden och kunddialog i fokus. Men ibland tar det stopp. varken jag eller någon annan skall behöva ta skit. Det spelar ingen roll om det är en kund eller en osäker mobbare eller nått annat nöt. Nej då tar det stopp. Som det gjorde den där gången för typ trettio år sedan.

Jag var säljare på Temaresor och Fritidskryss. Företag som på den tiden och många år framöver var dotterbolag i Fritidsresekonsernen. Jag satt där som vanligt på min arbetsplats och svarade i telefonen. Det var en växel som blinkade ilsket rött när det var många samtal med väntande kunder som ville komma fram och prata resor. Just den här dagen var det ganska lugnt på vår avdelning. Vi hade alla arbetsuppgifter utöver att svara i telefon och vi petade med lite andra saker allihop. Plötsligt ringer det och jag svarar. “Temaresor, Stefan Eng, hur kan jag hjälpa dig?”.

Bröl i luren

För första gången i mitt liv möttes jag av ett enda långt bröl i telefonen. Mannen på andra sidan skrek och gapade om en faktura förstod jag. Det visade sig senare att mannen av misstag hade fått två fakturor för en resa. Saken hade varit lätt att agera på men mannens uppträdande den här dagen tillät inte att jag fick förklara att han inte skulle debiteras två gånger. Hans attityd och uppträdande hade varit oacceptabelt för vem som helst och vilken dag i veckan som helst.

Här brast alltså mitt eget tålamod och mitt emellan två av mannens svador kastade jag mig in i det som hittills varit en monolog. Jag gjorde klart för mannen att jag inte hade för avsikt att sitta där och ta skit utan att förstå vad det handlade om då vare sig hans tonläge eller retorik tillät mig att förklara. Sålunda avslutade jag samtalet med beskedet att han skulle återkomma när han lugnat ner sig.

Den här tar jag

Jag själv till mina arbetskamrater

Nu tog det hus i helvete. En mikrosekund senare hade han som en gång varit kund ringt in igen. Och eftersom det var lugnt den här dagen så sade jag till mina kamrater att “Den här tar jag” varpå jag återigen svarade med frasen “Temaresor, Stefan Eng, hur kan jag hjälpa dig?”.

I efterhand har jag förstått att enda skälet till att han ringde in igen var att han minsann skulle vara den som avslutade samtalet genom att slänga på luren. Innan dess skulle han bara läsa lusen av mig. Innan jag ens har hunnit uttala min välkomstfras färdigt inleddes brölandet. Nu med ännu högre röst och intensitet och nu kan jag inte hålla mig längre.

Ett skratt förlänger livet

På riktigt. Jag börjar skratta. Gapskratta. Och det är nu det brister för mannen på andra sidan. Han skriker rakt ut “-Och du skrattar…..” Det är tyst i en mikrosekund innan han har tänkt ut ett riktigt bra svar. Ett sånt där svar som är det absolut värsta han kan säga till mig, som har förödmjukat honom så till den milda grad. Det sista jag hör honom skrika i luren innan han slänger den i örat på mig är givetvis “-Du är Sosse du din djävul det hör jag.”

Kontentan av hela den här historien är att jag fortfarande, nu trettio år senare, skrattar åt situationen och mannen som den här dagen fick fullständigt spel. Och att mina kamrater runt ikring mig ber mig berätta historien igen och igen. Och inte minst det faktum att man inte skall ta skit. Av någon.

Just det – jag höll på att glömma. han måste haft hörselfel, han som tyckte sig kunna höra att jag skulle vara Sosse. Jag var det definitivt inte på den tiden. Inte nu heller även om det är närmare. För mig är det viktigt med människors lika värde, så för mig spelar det ingen roll vem som regerar. Så länge vi kan hålla Sverigedemokraterna borta från allt politiskt inflytande.

Men jag måste också tacka dig. Du som ringde den där dagen. För alla skratt du har skapat.

Please follow and like us:

Author: Sladden

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *