God fortsättning på er.

Som avslutning på det gamla och ganska bedrövliga året så skall jag ta upp någonting som är otroligt enerverande. Någonting som påverkar själen djupt och som får iallafall mig att undra varför jag överhuvudtaget firar jul. Just det. Avsaknaden av “Pom- Pom” vid rätt tillfälle

Jag kan förstå den totala brist av insikt när det kommer till släkt och vänner som är lyckligt ovetande om begreppen takt och ton, inte bara i allmänhet utan också i musikaliska sammanhang.

“Pom-Pom” tillhör utbildningen

Men jag vägrar att acceptera att musikaliskt begåvade, till och med utbildade, vilka dessutom fått taktsinne och tonsäkerhet såväl genetiskt som genom modersmjölken, inte kan hantera den svenska visan och sjunga en nubbevisa inklusive vederbörlig “pom pom”.

Jag menar hur svårt kan det egentligen vara? Skall vi behöva vädja till alla att antingen följa “Pom-Pom” eller helt enkelt hålla tyst. Nej givetvis inte. Här kommer alltså en genomgång vad begreppet “Pom-Pom” står för och varför våra själar skakas i sina grundvalar när ett tydligt “Pom -Pom” uteblir.

Mycket möda och stort besvär

I den svenska nubberepertoaren finns ett flertal sånger som med fördel skall framföras högt och ljudligt runt juletid. Dessa handlar förstår om tomtar i största allmänhet och tassande tår i synnerhet. Inte minst besjungs den lilla äpplebiten varje år.

För att inte tala om de raska rävarna vilka fullt synligt förflyttar sig över isarna. Julstämningen är kort sagt på topp och alla älskar att sjunga sig igenom julbordens alla små och stora rätter.

Men bara fram tills den stund på jorden när stämningen går i kras av obildade medborgare som i sin iver att celebrera högtiden förlorar all sans och struntar i “Pom-Pom”.

…en liten tid, vi leva här med mycket möda och stort besvärpompom

Med Pom Pom i tanke eller uttalat

Från och med nu ombedes alla att lägga till två styck “Pom” till ordet besvär. Antingen högt och ljudligt eller i tysthet. Man kan förstås välja att i tanken räkna med den sista stavelsen i besvär som ett och sedan i takt tänka två och slutligen tre – för att man lagomt skall komma till den sista raden vid rätt tidpukt.

När “Besvär slås ihop med “Pom-Pom” kommer “Hej Tomtegubbar….” det vill säga fortsättningen på visan att falla sig naturligt.

Om däremot “Pom-Pom” uteblir kommer godtycklig takt att infinna sig hos varje individ varpå sången tappar fart. Istället för att gå in i slutfas med intensitet och glädje klingar sången av med flackande blickar runt bordet. Man skrattar lite förläget. Alla undrar vem det egentligen var som gjorde fel.

Bevare oss från godtycklig sång

Blodet kokar över detta ohyfs i inte avvakta “Pom-Pom” och låta visans avslut klinga ut i samklang med övriga medborgare runt bordet

Bedrövligt.

Men givetvis finns förlåtelse att hämta. Lär nu hur sången skall besjungas och ta gärna hjälp av släkt, vänner eller det egna badrummet för att öva in “Pom-Pom”, efter och i takt med besvär, till julen 2021. För då – kommer vi sannolikt att vara på större flera och fläskigare julkalas. Och då måste den sitta – Sången – inkluderat ett redigt “Pom-Pom”.