Intermezzo No. 1 – The Opera – skulle vara fint avslut på sagan om ABBA

intermezzo

Jag beundrar det svenska musikundret och det musikaliska arvet som våra artister och kompositörer har åstadkommit över tid. Och den numera världsbekanta musikexporten som hela Sverige är så stolta över. Allt från Bellman till Måns Zelmerlöf. Inte för att Måns är en av mina personlig favoriter. Men icke desto mindre delaktig, duktig och tillika viktig för den här Krönikan. Och till att mina tankar landat i The Opera.

Allsång är nyckeln

En sak är klar. Vi måste ha en grundläggande talang för musik i detta avlånga land. Och en fantastisk förvaltargärning. Jag vill påstå att ett av de allra största skälen till Sveriges framträdande plats inom musiken är Allsång på Skansen.

Fenomenet har funnits sedan 1935 även om det var ett avbrott mellan 1950-56. Men min poäng är att man genom Allsången på Skansen fostrat och förvaltat musikarvet. Vi sjunger till exempel Bellman till snapsen på midsommar.

Den svenska visskatten är rik och känd, inte bara hos oss äldre men också hos våra ungdomar som många väldigt gärna stod längst fram vid staketet när Måns höll i Allsången. Tomas Ledin, Lasse Holm, Kai Gullmar, Lasse Berghagen, Fredrik Åkerström, Povel Ramel, Olle Adolphson, Lasse Lönndahl och Evert Taube är bara några av de som skrivit musik och text som ännu förgyller vår tillvaro. Vi har också sett Allsång på gränsen och Lotta på Liseberg. Så visst förvaltar vi vårt arv runt om i landet.

På den här sidan hittar ni en bok med förteckning över de mest fantastiska svenska visor ni kan tänka er. Ta bara Visa från Utanmyra av Jan Johansson och med George Riedel på bas. Ni vet han som gjort i stort sett all musik till Astrid Lindgrens alla sagor. Men hur var det nu med Operan?

Frukost

För flera år sedan satt jag framför teve’n och lyssnade på en intervju med En av våra allra största, Benny Andersson. Naturligtvis var det spännande att höra allt han hade att berätta. Men det var speciellt en liten detalj han berättade som jag kände starkt för. Frågan från journalisten var hur en vanlig dag ser ut. Och självklart börjar den som vanligt och som för de flesta av oss. Man går upp, Sätter på kaffet. Tar in tidningen. Äter en macka, slurkar lite ur kaffekoppen och läser lite. Ungefär så vill jag minnas att Benny sade. Men det är nu det kommer…

…sen går jag och sätter mig vid flygeln och ser om det kommer något.

Benny Andersson

Om en inte själv har arbetat i en kreativ yrkesroll, eller inte musicerar alls så kan det vara svårt att förstå. Men det är inte svårare än att det måste finnas en inspiration. Jag själv spelar inte själv efter noter. Men jag föreställer mig likaväl. Musikerna som använder noter lägger säkert inspirationen på den egna tolkningen och hur de skall spela eller sjunga stycket. För oss andra handlar det mer om att börja spela något bara och se om inspirationen infinner sig och leder oss vidare. Till att spela annat vi redan kan. Eller att dra på Spotify och bara försöka hänga på. Jag minns att Benny också noterade att han varit väldigt privilegierad som kan arbeta på det sättet.

Anta att inspirationen finns där

Men det är klart. Det spelar nog ingen roll hur privilegierad man är. Om inte inspirationen dyker upp på länge är det säkert en plåga. För det är ju skapandet som är viktigt för en kreatör och som man vill åt och arbeta med dagarna i ända. De skall komma till dig; orden, noterna, färgerna och nyanserna. Att bara lägga ut i notbladet, smetas ut på duken eller skrivas ned i en padda.

Låt oss leka med tanken att Benny sitter där och filar på sitt största projektet någonsin. Det enda projektet som han saknar för att fullborda sitt livsverk. En Opera. Tänk dig att sätta ihop alla historierna Chess, Kristina från Duvemåla, Mamma Mia. Och väva samman detta i en tre-aktare som också innehåller strofer ur annat material som inte varit med annat än som enskilda melodier. Skapa allt i ett operaformat som följer den klassiska Operans uppföranden. Välrenommerade operakännare och kompositörer måste delvis skriva om musiken eftersom vi bara skall ana den välkända musiken. Översättare måste skriva om; och slutligen översätta texterna eftersom verket givetvis måste framföras på Italienska. Allt nogsamt övervakat.

Uruppförandet skulle ske i Italien, var annars?

Som jag ser det finns det bara en kandidat på konsertplats. Jag pratar inte om The Met – Metropolitan i New York. Men inte heller La Scala i Milano. Nej, uruppförandet skall naturligtvis spelas på Arena Di Verona. Där närmare trettiotusen operafantaster får plats. Jag har själv haft förmånen att bevista inte mindre än tre operor på Arenan. Och det är en mäktig upplevelse. Och skall man vara i operalejonets kula. Då måste det bli rätt. Klassisk operauppsättning där någon dör i slutet är alltså oundvikligt. Men det behövs inget libretto. Alla kan redan hela storyn oavsett vad den handlar om.


ProfilbildProfilbild

Author: Stefan Sladden Eng

Stefan Sladden Eng har arbetat i mer än 35 år i Rese- och Flygindustrin. Han har en passion för grafisk design och att skriva och har tidigare bloggat i eget namn. Stefan skapade Krönikan.se i Oktober 2018 som ett hobbyprojekt vid sidan av sitt arbeta som Globalt ansvarig för "Beyond Air" lösningar i Amadeus Travel Platform.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *