Ingen skall behöva ta livet av sig men tyvärr sker det varje dag. Frågan man ställer sig är om vi kunnat göra något? Jag talar av egen erfarenhet och kan tyvärr konstatera att det inte är alltid det hjälper. Men det är heller inte skäl nog att låta bli.
Just nu rullar en reklamfilm om att söka till Polisen. Man ställer frågan
; Kan du låsa upp slutna rum? Filmen visar hur en fritidsledare sätter sig ner bredvid en pojke i uppenbart utanförskap och räcker över ett pingisrack. Pojken tar emot ett racket, reser sig upp och går mot pingisbordet där de andra ungdomarna spelar.
En större uppgift
Andemeningen är att man skall söka sig till Polisutbildningen för en som de kallar det en ”Större uppgift.”
Att låsa upp slutna rum är det inte bara polisen som kan. Det är din och min och alla andras uppgift. Vi kan alla försöka genom att ställa frågor som är obekväma och kanske tabu. Och våga lyssna till svaren. Att försöka vara lyhörd och förstå när andra går igenom en kris eller är sjuk.
Istället för att i huvudet brottas med demoner av frågor kanske jag räddat ett liv. Eller i alla fall skaffat mig lite ro i själen för att jag försökt om jag trots allt möter ett olyckligt faktum.
Att ta dialogen. Att kliva in i en påfrestande dialog, naken inför det faktum att det kanske inte hjälper, är inte skäl nog. Öppna upp! Tala! Försök!
Det gör Frida Boisen i boken ”Berätta aldrig det här”. Se också intervjun med Frida i Malou Efter Tio där Frida bl.a. berättar sin starka berättelse om om Pappans våld. Och om hur Frida som vuxen försökte ta dialogen om varför.
Kanske en bok att läsa i skolan eller ge era anställda?
