Vilken fantastisk mediahöst det har varit för våra svenska journalister, mediahus och tankesmedjor. Vecka efter vecka gör de allt de kan för att analysera den nya läget i svensk politik. De politiska redaktionerna håller grytan kokande genom oändliga analyser av vad som kan hända och inte. (Ungefär som Tage Danielssons monolog och det som hände i Harrisburgh.) Och hur det i sin tur påverkar oss medborgare.
Nu är det Annie Lööfs tur att sondera terrängen för ny regering och utkomsten torde bli ett samarbete med Socialdemokraterna Liberalerna och Miljöpartiet. Med kompromisser skulle svekdebatten kunna hållas borta och alla partier skulle kunna försvara sin position någorlunda. Och visst kan det fungera. Om det är lite ruter i våra politiker.
Liberalerna som inte vill samarbeta med vänsterpartiet slipper känna det dom ett samarbetstvång där båda egentligen stödjer Annie som statsminister. Socialdemokraterna behöver inte känna att de stödjer en Allians, eftersom den inte finns. Och Annie behöver inte alls känna att hon ska äta upp någon gammal sko eftersom hon inte stödjer en socialdemokratisk regering utan hon sannolikt kan bli statsminister i den nya regeringen.
Skor eller inte så är det spännande tider i den svenska politiken men det är ju som sagt inte bara i Sverige som det är politisk turbulens. Titta bara på våra vänner i Storbrittanien. Brexit anhängarna blir färre och färre och nu ser vi gryningsljuset i ett brittiskt nyval.
Premiärminister May har förhandlat fram ett avtal som ingen vill ha varpå ministeravhoppen står som spön i backen, däribland och nu senast självaste Beexit ministern. Premiärminister Theresa May har lyckats få till ett avtal som ingen vill ha. snart kan vi läsa rubriker som ”Britain exits Brexit” i de brittiska tabloiderna.
