Det är nu sju veckor sedan Svenska Folken sade sitt i valet och trots det har bandmedlemmarna inte lyckats bestämma vem som skall spela förste fiol eller tryggt dirigera de övriga genom årstider av turbulent politisk väderlek. Det enda som tack och lov verkar vara bestämt är att Herr Åkesson ombetts vara tyst och möjligen kan tänkas få bli del i ensemblen på luftfiol. Och nu är det dags för slutaudition i regeringsbildningen.
Nu tar juryn över och kommer att bestämma vilka som har bäst förutsättningar att låta bra. Såväl på notpappret som live på den stora konsertscenen och i direktsändning. Det kommer dock att erfordras att ensemblen som får chansen har en bred repertoar, spelar många instrument och är lyhörda för vad publiken vill höra. Vecka efter vecka efter vecka.
Några vill, föga förvånande, spela med högt skatteuttag medans andra vill spela med en betydligt lägre volym. Men precis som hemma i villan eller lägenheten eller i den rödvita lilla stugan behöver familjen samsas och kompromissa. Gasa lite här och bromsa lite där. Och det är klart. tar man en titt på vilket partitur som helst i den klassiska musiken så är de mest omtyckta styckena säkert en kombination av Grave och Adagio som är litet lugnare, via Allegro och Presto som är litet hastigare. Crescendot får väl beteckna riksdagsdebatterna innan de kommande fyra årens omröstningar.
Om vi får lita till de omtyckta och fantastiska kompositörerna så tror jag att juryn idag kommer att ge uppdraget till medlemmarna som har förmågan att hålla sig i mittfåran men här och var storma ut i gemensamma men utstickande beslut likt Vivaldis fyra årstider där man i Våren hittar drag av vinterns kyliga vindar och aprilväder. Och i Hösten hör när sommaren avtar och höststormarna tar över.
Personligen tror jag att Annie blir vår Moder Svea som får Regeringsbjiljett med Guldabonnemang och dirigerar oss genom mittfåran och tryggt förtöjer oss alla om fyra år. Men jag kan ju ha fel.
Sladden
