Som jag skrev för några dagar sedan vore det rimligast att låta förhandlingarna fortgå även om man missar 31 December, 2020. Och visst fortsätter man. Man talat till och med om genombrott och att kommande dagar skulle vara avgörande.

Omni (16/12) Men jag undrar hur pass sant det är? Och om det nu ändå är det, hur pass stort är då genombrottet?

Fisket lär vara en av de riktigt stora frågorna. Men jag undrar ändå om inte fisket faktiskt går att lösa till skillnad mot den fria rörligheten och accessen till EU’s inre marknad.

Det skulle förvåna mig mycket om Storbritannien tilläts ha kvar sin älskade kaka när man samtidigt vill äta upp densamma. Min gissning blir således att våra kära britter får acceptera människors farande över gränserna om det skall kunna handla med EU.

Varför skulle man då lämna EU?

Och då kan man ju verkligen undra vad poängen var med att hoppa av in the first place? Och då kan man ju lika gärna förtöja öriket vid EU igen.

Men det skulle kosta på för den brittiske aristokraten att med svansen mellan benen förklara att man bara skämtade aprillo och att man fortsatt hemskt gärna skulle vilja vara en del av EU igen.

Nej, då är det mer sannolikt att stoltheten förblir osväljbar och att man tar sig vidare ut på än djupare vatten.

Vid omröstningen för fyra år sedan gjorde man av med 2 livlinjor. Den första när man frågade publiken, det vill säga medborgarna om man ville vara med eller inte i frågan om EU.

Valet stor mellan Ja och Nej och därmed rök den andra livlinan också.

Att man skulle använda sig av den tredje livlinan, byt fråga ses inte heller den som sannolik. För vilken fråga skulle man ställa sig då? Skall vi VERKLIGEN hoppa av EU? Eller…?

Livlinan som finns kvar är ring en vän. Och då brådskar det för nu har man snart inga vänner kvar. I alla fall inte inom EU