Posted in Dagens Krönika Sport & Fritid

Någon ser stora hinder, Alliansdödare och sannolikt väderkvarnar

OMNI låter genom sina appar meddela att flertalet experter “Ser Stora hinder för en mittenregering”. Och att Annie Lööf skulle kunna bli stämplad som “Alliansdödare”. Dysterkvistar till experter säger jag.

Jag tror bergfast att det går. Bara man vågar. Dessutom tror jag att våra kompisar till väljare är smartare än att på sandlådevis kalla Annie för Alliansdödare. Det skulle man bara förlora på i förlängningen. 
Eftersom S & M står alldeles för långt från varandra så kan eller vill vare sig S eller M regera med stöd av den andre. Och eftersom ingen av dem vill ta stöd av SD är det också en återvändsgränd. Så långt intet nytt alltså. Och heller ingen fara på taket. 

Kvar finns då ett mittenalternativ som mycket väl kan regera bara man vågar ta steget. Målet behöver ju inte vara att lösa just arbetsrätten (som nämnts som ett av hindren) eller vinster i välfärden, på en gång. Och att då kunna regera tillsamman och göra det utan att den yttersta högern (SD) får någonting att säga till om, det borde faktiskt kunna gå, inte sant? Jag menar att det i alla fall är mycket bättre än att ge sig in i ett samarbete med-, eller ens ta stöd av SD. Vilket känns alldeles för farligt. Ialla fall för mig. 

Jag tror dessutom att både Annie & Jan är av den kalibern att de; för det första mycket väl kan ta sig över eventuella hinder som skulle finnas på vägen. Och för det andra skulle de ha allt att vinna på det. Alliansen är nämligen noll och intet om man inte har egen majoritet utan SD. Nej Så tvärt om, tror jag att Annie & Jan skulle bli vinnarna som vågade ta steget att jobba sig in i ett samarbete med S. Och sannerligen tror jag Stefan också skulle bli kallad vinnare. Det jobbiga blir nog att så småningom ta emot hyllningarna. 

Det låter så enkelt. Och det kanske är enklare än vad somliga tycks tro. Dysterkvistarna alltså. Visst, jobbiga diskussioner. Men det är det hemma vid köksbordet också där riktigt tuffa förhandlingar slutat med kompromisser med bångstyriga tonåringar och äkta hälfter. Precis som i politiken. Så visst går det.

Men om väljarna verkligen vill; jag menar verkligen vill ha en Alliansregering utan inblandning från vare sig SD, S, V eller MP. Då är det dags att sondera marknaden efter en rejäl badtunna som pallar trycket en lång tid framöver. Om man skall komma överens lagom till valet 2022 räcker det nämligen inte med en tvagning eftersom det är många ämnen som skall stötas och blötas innan man kan skåla över ett gemensamt och vattentätt valmanifest.

Spännande vem som tar över initiativet från Maud Olofsson.

Posted in Dagens Krönika

Stefan, du spelar vitt och gör första draget.

Vanlig marknadsekonomi råder. Tillgång och efterfrågan styr. I det här fallet gäller det SDs röster i kammaren. Ingen vill ha dem just nu, utom möjligen vissa falanger inom M & KD. Det är riktigt att det skulle kunna bli dyrt i förlängningen men det förutsätter att de traditionella blocken inte kan komma överens. Och det borde de väl kunna. 

Löfven har fått bollen av Talmannen och skall inleda diskussioner och rundabordssamtal med utvalda riddare och riddor och många är vi som med spänd väntan väntar på ett resultat som faktiskt kan röstas igenom. Men det handlar också om oss väljare. Vi har alla att acceptera att våra folkvalda tar av sig sin stridsmundering och gör avkall på lite av valfläsket från valrörelsen. Allt för att nå en bred överenskommelse som håller i fyra år. Men det är ju inget nytt eller hur?

Någon måste inleda med att bli av med en hjärtefråga. Eftersom Löfven bjuder in vore det gentilt om samtalen inleddes med att S gjorde ett eller par rejäla avhopp från given linje för att; så att säga komma igång med samtalen. Men det behöver nog starta där. Jag har svårt att tro att samtalen skulle inledas med att Löfven frågar Annie & Jan om vad de vill överge för att få vara med runt bordet. Då åker nog stridsmunderingen på igen.

Somliga undrar nog varför endast Annie & Jan nämns som mina alternativ då det inte räcker. Nej det är riktigt.  Men se jag tror att min andra bubblare kan slå in. Att man accepterar att V tillåts vara delaktiga i diskussionerna runt bordet.

Jag tänker så här; Det är nu trettio år sedan Järnridån föll och allt sedan den dagen har kommunistregimerna fallit som korthus. Endast några få finns kvar men i ärlighetens namn så är det länge sedan V hette VPK – Vänsterpartiet Kommunisterna och supportade dessa regimer.  Det är nog inte så många kvar av revolutionärerna som stod på barrikaderna när det begav sig. Så Björklund & Sjöstedt har bara att öppna sina hjärtan och diskutera likheter istället för olikheter och kompromissa om hur t.ex vinster i välfärden faktisk skulle kunna se ut vid en överenskommelse.

Jag tror alltså att man har intet att frukta i att samarbeta med V. I alla fall i jämförelse med SD, vars motsvarigheter i Europa och USA skrämmande ses växa. Nu. Idag. år 2018. Har vi inte lärt oss någonting? 

Således tror jag att Annie & Jan, som länge nu har krattat den taktiska manegen är redo för samtal och förhandling och det skulle förvåna mig om man inte redan nu vet vilket stycke valfläsk man kan avstå för att nå den överenskommelse som behövs. 

Priset på en SD röst just nu torde vara väldigt lågt och då gäller det att vara ståndaktig om man inte vill ha med SD att göra. Säger man nej till det nu så behöver man hålla det hela vägen. För sen blir det väldigt dyrt. Och det kan bli farligt också.  För egen del är det enkelt. Den dagen min magkänsla säger att jag kan lita på SD så kan jag tänka mig att diskutera sakfrågor. Men just nu är den dagen väldigt väldigt långt borta.

Man jag är givetvis redo att omvärdera SD om typ trettio fyrtio år när vi vet lite mer.  Precis som med V.