Etikett: Pinocchio

Det lär ha varit Gunde Svan som en gång uttryckte känslan i kroppen med ordet ståpäls? Det är dock svårt att minnas sammanhanget till när han skulle ha myntat ordet för första gången.

Men jag tror däremot att de flesta av oss känner igen känslan. När vi ser den där fantastiska idrottsprestationen eller bevittnar ett bröllop. Ja det finns tusen olika tillfällen när kroppens alla hårstrån bara står rakt upp och en bara ryser. 

Musiken kan vara just den komponenten som gör att du älskar en film. Som till exempel “Var nöjd med allt…” eller “Jag vill va som du…” ur Djungelboken. Vad skulle den filmen vara utan Bebbe Wolgers sköna röst som björnen Baloo? Fast bara när han pratar. För när Baloo river av sin “Var nöd med allt som livet ger”, då är det Rolf (Roffe) Bengtsson som sjunger. Visste du det?

Djungelboken är ju en fantastisk animerad film från 1967. men det startar mycket tidigare än så. Närmare bestämt med Snövit 1937. Ytterligare en av alla klassiker är Bambi från 1942. Det två senare är mycket spännande att se med tanke på den något högtravande gammalsvenskan som pratas i alla dialoger. Som helhet är det mycket imponerande att läsa listan över alla filmer som producerats under Walt Disney. Ta en titt här!  Tänk därtill all musik som skapats.

Vi har nog alla våra egna favoriter till den bästa musiken som skapats för film och när det gäller Disneys alla produktioner har jag valt ett par som jag så klart tar med på Listan Bästa Filmmusik här intill.

Lejonkungen fick En Oscar för Hakuna Matata och det var den säkert värd också men för mig så är filmens inledning oslagbar. Den lilla Simba hålls upp mot solen när refrängen i Elton Johns Circle of life med Carmen Twillie, strömmar ur högtalarna. Ståpäls.

Men min absoluta favorit alla kategorier, i alla fall Disneykategorier, kommer ur Pinocchio från 1940. När Benjamin Syrsa sitter vid ljuset och Bengt Feldreich, som för många generationer blivit synonymt med Walt Disney i, bidrar med “Ser du stjärnan i det blå…” varpå Cliff Edwards tar över sången.

Det är då det sker. Någon ur släkten skall obegripligt nog ge sig ut, oavsett väder, för att köpa tidningen.Barnen protesterar…lite… “För du kanske kommer missa….”.  Flackande blickar och rödrosiga kinder när barnen springer från ena sidan till den andra, från ena fönstret till det andra för att få en glimt innan hen bjuds in i stugvärmen. Ååååh Vad spännande!

Jag kan minnas Ståpälsen jag fick som barn. Och jag får det fortfarande när Bengt börjar sjunga. Vilken melodi skulle passa bättre än den så här års?

Dela Gärna inlägget