Etikett: #sterling #blåtvitt #änglarna #fotboll #uefa #uefacupen

Idag skriver OMNI om hur Malmö tog emot fotbollsgästerna från Nordirland, Ballymena United. Det får mig att tänka på följande lilla anekdot när jag var ett Blåvitt fotbollsfans för ett par dagar.

Jag handlar aldrig på Coop numera så jag vet inte om kooperativets blåvita produkter finns kvar. Men jag minns när de kom och vad jag tyckte om alla kaviartuber, tvättmedel, kaffefilter e.t.c. som med dess sparsamma design och färg skulle vara bli en riktig prispressare. Så nej, det blev aldrig min favorit. Det blev däremot Göteborgs stolthet, de blåvita änglarna, i ett par dygn anno 1987.

Jag arbetade sedan en tid på Fritidsresors dataavdelning (ja det hette så) där jag som Dataoperatör tog backupper på megastora tejpstationer ”tog upp och ner” datamaskinerna och hanterade milslånga printade pyjamaspappersbuntar. Kort sagt det var en annan tid.

Eller hur, ingen dålig karriär va? – Från reseledare, via steward till dataoperatör. Känn på den du. Men att ha varit reseledare kan ha sina fördelar även för dataoperatörer. Plötsligt en dag fick jag frågan.
”- Kan du hänga på? Vi måste vara fyra guider med.”
”- Jag kollar med datachefen” sa jag.

Grönt ljus

Toppen, grönt ljus. På med den för säsongen nydesignade Blåstället igen, Blåskjorta o slips. Den himmelsblå transfermappen fick förstås hänga med. Hem och packa lite. Sen ut till Arlanda och flyget ned till Göteborg. Just another day at work.

Morgonen efter var det dags. Mötte gästerna på Landvetter, klev ombord på Sterling Airways Caravelle med destination Edinburgh, Skottland.
Det var UEFA cupfinal på gång och motståndarna hette Dundee United. Förutsättningarna var att Göteborg vunnit första matchen med 1-0 hemma på Ullevi. I returen skulle oavgjort eller vinst räcka för en succé på bortaplan.

Ombord på flyget delade vi ut alla matchbiljetter så att alla och envar fick ansvara för sin egen. Jag vill minnas vi hann få i oss något att äta och dricka också men mycket mer än så blev det inte då flygningen var kort.

Framme i Dundee

Bussresan upp till Dundee tog en stund och vi hade funderingar på om vi skulle stanna till och göra ett studiebesök på något destilleri på vägen. Även om en hel del tyckte det var en bra ide hur vi skulle spendera tiden fram till matchstart så ville den övervägande delen att vi skulle åka direkt till Dundee. Man ville gå runt i stan med sina flaggor, tröjor och halsdukar i de, på den tiden berömda COOP-färgerna.

Alla supportrarna spreds ut i stan men det var lugnt. Det var en äldre supporterskala och inga problem uppstod. Vi hade hört att Dundee Uniteds supportrar skulle vara några av de bästa och vänligaste i världen och nog stämde det alltid. Inte ett ont ord någonstans och i stort sett alla vi stötte på sjöng och var glada. 

Det började bli eftermiddag. Matchen skulle snart igång och vi hade börjat dra oss mot arenan.  Eftersom alla supportrar drog runt i Dundee såg vi här och var blåvita flaggor och hörde supportersånger lite överallt från stans pubar, på gator och torg. Vi guider blev snabbt ensamma då alla fansen drog åt var sina håll i mindre grupper. Men vi hade flaggor. Blåa och vita med texten FRITIDSRESOR.

På väg mot arenan, Tannadice Park, kommer vi gående på en trottoar. En bit bort ser vi två äldre damer komma emot oss, arma i arm och med varsin käpp som stöd. När vi är en 10 meter från varandra lyfter den ena damen armen och hötter med käppen och utbrister;

We gona beat you tonight…

En av de båda damerna

Därefter log och skrattade bägge två under tiden vi passerade varandra. Och skrattade gjorde vi också.

Ett härlig upplevelse

På arenan hade man samlat oss skandinaver på en egen sektion och det sjöngs på såväl Engelska och svenska supportersånger matchen igenom.
I tjugoandra minuten stänkte Lennart Nilsson in ettan för Göteborg och nu hade vi skandinaver vittring på guld. I sextionde minuten utjämnade skottarna till 1-1 men se där var sagan slut. När slutsignalen ljöd stod Göteborg som slutsegrare i EUFA Cupen 1987. En härlig upplevelse även för en ”nollåtta” och “Baddjävel” som jag.

Efter matchen samlades alla vid bussarna och vi var omringade av en massa Dundeesupportrar som ville gratulera till segern. De sjöng och var lika glada trots förlusten. De hade fått uppleva något riktigt stort. Bara det en fantastisk upplevelse.
Bussarna tog oss ner till Edinburgh igen och hotell Post House där det hivades en och annan bägare i en härligt städad glad stämning.

Dagen efter flögs vi hem med Sterlings Caravelle mot Göteborg där vi lämnade av våra gäster och fortsatte mot Kungliga Huvudstaden, datamaskinerna, allt pyjamaspapper och en och annan telexremsa på kontoret. Med ett extra fint minne med i bagaget. Att plocka fram så här trettiotvå år senare.