i SvDs söndagskrönika kan vi läsa Tove Lifvendahls fundering på hur Annie & Jan i veckan skall förklara varför man röstar nej till Ulf som statsminister. Samma Ulf som de kampanjat med och sagt skall vara deras statsminister. Jag har svårt att förstå hur det kan vara så svårt att förstå.
Annie & Jan har hela tiden förklarat att man inte kan tänka sig att vare sig passivt eller aktivt samarbeta med SD och Herr Åkesson. Alltså är detta inget nytt. Nej snarare är det en helt naturlig utgång av valresultatet och att någon blir förvånad, förvånar mig.
På fredag, när veckan är slut och Svenska Folken går på aw, diskar man alltså snabbt av samtslsämnet Ulf eftersom vi efter Riksdagens idolomröstning säger tack o hej till honom som Statsminister. Sannolikt. Och ialla fall för den här gången.
Och som sagt, varför bli förvånad? Varför skulle ens en svekdebatt komma på tal? Skulle det vara för att man inte håller ihop en Allians som inte finns.
Med rådande valresultat skulle man kanske ha större utväxling om man tror på Tomten istället för Alliansen.
