Med anledning av gårdagens mord på Ing-Marie Wieselgren i Visby, har jag en vädjan till er politiker, journalister och andra fantastiska opinionsbildare inför hösten.
En av de finaste detaljerna i vårt svenska samhälle är att politiker, journalister och andra opinionsbildare vågar stå upp för vårt svenska sätt att vara. Att våga vandra fritt omkring utan för mycket bevakning. Det ger en närhet mellan varandra inte minst till dem man just har uppdraget att kommunicera med, nämligen dig och mig.
Nu ser vi ytterligare ett våldsdåd som skett på öppen gata i Sverige men denna gång mitt i smeten av folkvalda politiker, mediafolk, företagsledare fackpampar med flera. Många frågar sig hur det kan ske? Jag vill påstå att det inte handlar om bevakning. Att skydda alla dessa individer under en Almedalsvecka, Järvavecka eller försåvitt vilken annan vecka som helst där man samlas gemensamt torde vara ett helt omöjligt uppdrag.
Visst man kan punktmarkera några speciella personer eller skyddsobjekt men att skydda sig helt kommer sannolikt inte fungera med mindre än att man stänger platsen för civilister. I detta fall hela Gotland och i synnerhet Visby.
Felet ligger istället på att man fallerat i förarbetet. Att man inte har bevakning på politiska extremister av det här slaget. Och då menar jag på ett tidigt stadium. Någon borde ju i rimlighetens namn ha kunnat ana att man behöver hålla den här individen och andra i handen till dess att den här typen jippon är över.
Eller att ha satsat mycket mer pengar på psykvården att man har möjlighet att plocka upp dessa individer i ett tidigt skede för att om det så behövs, hålla dessa inspärrade. Inte för sina åsikter. Men för sannolikheten att ta till våld. Tryck mer pengar om så behövs. Bara vi kan fånga alla stollar innan de ens kommer i närheten av att ens fundera i dessa våldsbanor.
Det är där åtgärderna behövs. Låt Almedalen och alla andra event av motsvarande slag vara som de är. Och låt oss vara sådär vanligt svenskt naiva som vi är. Det är vår rätt. Det är helt enkelt vårt arv. Det har förstås ett pris. I det här fallet mycket sorgligt för de drabbade och anhöriga. Ingen vill förstås bli mördad på öppen gata, men vi vill säkerligen fortsätta vandra fritt på gator och torg oavsett vilka vi är, oavsett bakgrund eller läggning, vår politiska eller journalistiska gärning till trots.
Så låt ”Öppet” skylten hänga kvar
