Välkommen till Krönikan.se --- Här hittar du krönikor, kåserier & kommentarer

Terminator 3 är ett mäktigt och dystopiskt avslut till Terminator trilogin. De tre första Terminatorfilmer speglar sin tidsanda och leder oss till dagens känsla av oundviklig katastrof.

Året är 1985. Min kompis Tom hade fått tag på en hyfsad VHS kopia av Terminator 1. En robot från framtiden kom tillbaka för att döda modern till John Connor, mänslighetens sista hopp att besegra Artificiella Inteligensen, Skynet.

Nu är det dags igen. Terminator 6: Dark Fate är ute. Alla recensioner är rörande överens:
– Äntligen, en ny Terminatorfilm.
– Terminator 1 och 2 var lyssande. Terminator 3, 4 och 5 var röriga soppor som förstörde grundberättelsen med syfte att sälja bilbiljetter.
– Den heliga treenigheten – Schwarzenegger, Hamilton och Cameron – är tillbaka och skall återta berättelsens själ och story. Det vill säga ta vid där 1an och 2an lämnade oss.

Vad är det recesenterna inte ser? Terminator 3 är en pärla. Den kanske inte lyckas leva upp till 1ans kultstatus eller 2ans visuella effekter. 3ans styrka är att den vågar driva berättelsen till sitt naturliga slut, mänskligheten konfronteras med att katastrofen är oundviklig, den har redan inträffat.

Terminator triolgins storhet är hur berättelsen fångar världsordningen från 80-talets kalla krig och 90-talets liberala demokratins segerrus till 00-talets aningslösa, oändliga krig mot terrorism och eskalerande klimatkris.

Låt oss vrida tillbaka klockan till det galna och farliga 80-talet.

Terminator 123

Terminator 1. 1984. Mitt under kalla kriget levde mänskligheten under ständigt hot av kärnvapenförintelse. Den Sovjetiska krigsmakten var stark, kylig och okuvlig, precis som Arnold Schwarzeneggers, Terminator. Den lilla, maktlösa Sarah Connor, likt Sverige hamnade mitt emellan två krigare som bara kunde sluta kriga genom att utplåna varandra. Mutually Assured Destruction eller MAD (galen) som kampen mellan USAs Goliath och Sovjets Goliath kalledes. Filmen lämnar tittaren med en känsla av obehag för närhelst kommer en ny Schwarzenegger dyka upp.

Terminator 2. 1991. Muren och Warsawapakten kollapsade 1989. Väst var oövervinnlig. Genom ekonomisk makt, teknologisk överlägsenhet och med ett dynamiskt och öppet samhällssytem, lyckades väst besegra Sovjet. Det krig som ingen trodde gick att vinna, var vunnet. Terminator 2 upprepar berättelsen om att skydda den nu unga John Connor. Filmen tar en ny vändning: Schwartzennegger är tillbaka för att hjälpa John Connor. Med den mest otroliga tekniken vid sin sida, kommer mänskligheten stoppa judgement day, dagen ett AI förklarar krig mot mänskligheten. Det omöjliga är plötsligt möjligt. Karaktärerna börjar tänka i nya banor. Det går att vinna kriget. Det går att förändra framtiden. Vi är i kontroll. Vilken känsla! Vilket 90-tal!

Terminator 3. 2003. Den 11e september 2001 kördes två passagerarplan in i WTC 1 och 2 i New York. I dirketsänd tv såg hela världen hur USAs överlägnsa militära makt stod handfallna inför 19 terrorister med knivar. Årtionden av säkerhetsarbete, kontraspionage och invasioner hade inte lyckats förhindra attackerna. Den 11e september vaknade västvärlden upp till insikten att katastrofen inte kan förhindras.

Terminator 3 börjar som tidigare filmer med Schwarteneggers terminators resa tillbaka i tiden för att skydda John Connor. Men istället för att hjälpa John besegra Skynet, så hinner Skynet skicka iväg alla kärnvapen. Syftet var aldrig att stoppa Skynet. Syftet var att överleva kärnvapenkriget.

Med skamlig njutning såg jag på när varken Schwartsenegger eller John Connor lyckades förhindra katastrofen. Skynet sköt trotts alla försök att hindre det, iväg tusentals kärnvapen för att förinta mänsligheten. Katastrofen var oundviklig. Känslan av obehag och skamlig njutning finns kvar varje gång.

Antropocen

Filosofen Timothy Morton skriver om hur världen på ett oåterkalleligt sätt formats av människan genom jordbruk, kärnvapenprovsprängningar och plastavfall. Människans spår går inte att sudda bort. Om människan upphör med utsläpp nu så skulle det ta tusentals år innan alla gaser absorberats av naturen. Temperaturen kommer fortsätta stiga oavsett. Budskapet är tydligt och obehagligt; den av människan skapade klimatpåverkan har redan inträffat. Likt John Connor i Terminator 3, så var målet aldrig att stoppa katastrofen, det var att överleva den för ta upp en ny kamp.

Världen behöver röster som vågar berätta för oss att katastrofen redan satt igång. Syftet är att överleva för att ta upp en ny kamp i en ny värld med nya förutsättningar. Om detta handlar Terminator 3, för innerst inne tror vi inte längre att det inte går att förhindra katastrofen.

Under större delen av nittonhundratalet har USA dominerat världen militärt, ekonomiskt och kulturellt. Flera viktiga händelser har urholkat bilden av USA som världens ledare. Är detta en tillfällig svacka?

Militär överlägsenhet

Vietnamkriget satte djupa spår i det Amerikanska psyket. Det första krig som USA, i egenskap av stormakt, förlorade, levde länge kvar i film och TV där tillfångatagna soldater skulle hämtas hem från orättvis fångenskap. 58000 amerikanska soldater dog. Denna kostsamma förlust har på senare tid överskuggats av debacklet i Irak och Syrien. Tack och lov är listan på dödade mycket mindre men det är tydligt för hela världen att USA inte vill eller orkar få kontroll på landet och försöker dra sig ur.

Den händelse som historiskt kan visa sig vara mest avgörande, är attacken 2019 på Saudiarabiens största raffinaderi. 50% av Saudiarabiens exportkapacitet slogs ut. Iran seglade upp som huvudmisstänkt. Två månader har gått och USA har ännu inte ingripit för att skydda varken olja eller Saudiarabien. De vapen USA sålt till Saudiarabien hjälpte inte. Löften till trots, ryckte USA inte ut för att hjälpa till.

Konsekvenserna kan bli enorma. NATO, militärallainsen skapad efter andra världskriget för att försvara Europa mot Sovjetiska kommunismen har som bärande princip att om ett land anfalls, så tolkas det som att alla anfalls. Med andra ord, USA kommer och hjälper. Detta säkaerhetsparaply drog till sig nya medlemmar efter murans fall och har aldrig ifrågasatts förrän Trump kom till makten. Börjar länder misstor att USA ingriper, kan det medföra upprustning i Europa eller olyckliga eftergifter till Ryssland.

Ekonomisk makt

USA har format det ekonomiska system och de institutioner som dominerat global handel i 75 år. Trump har även här påbörjat en nedrustning som öppnar upp för att Kina kliver in. Kina har intresse att bygga upp en värld med handel som gynnar dem, men det blir alltid oroligt i skarven mellan två system.

Nyckelhändelsen kan visa sig vara krashen 2008 som tog fart på allvar när invetmentsbanken Lehman Brothers gick i konkurs. Denna kris var annorlunda på flera viktiga sätt.

1991-1993 upplevde USA en nedgång men Sverige och Storbrittanien sjönk djupt. 1998 kollapsade valutan i Ryssland och Sydkorea och flera asiatiska länder hamnade i kris. 2001 sjönk börsen ett tag. I Sverige så var flera storföretag dagar från konkurs. USA drabbades givetvis också men kom ofta först ut med en stark återhämtning – som var nödvändig för andra länder att hämta sig.

Genom alla dessa kriser så trodde omvärlden att USA med de bäst utbildade, mest betalda männsikor i världen hade kontroll. 2008 visade att det inte fanns kontroll eller tanke. Det fanns bara girighet.

Dollarn är USAs trumfkort som världens reservvaluta. Redan innan 2008 hade flera länder försökt byta från dollar i internationell handel. Merparten av all global handel görs i dollar. För att handla måste till exempel Svenska bolag växla dollar som skickas till Kina för att växlas till Yuan. USA kör alltid i dollar och vinner på mindre risk. Olja som varit världens i särklass viktigaste råvara är prisad i dollar.

Det spekuleras om när USA dollarn kommer att tappa status som världens reservvaluta. Euron var en kandidat fram till just 2008. Nu förespråkas en korg av flera valutor. Liksom Irakkriget som USA iscensatte, så är en av farorna mot USAs ekonomiska dominans, inrikes. Med jämna mellanrum måste USAs kongress rösta om att höja gränsen för hur stort USAs underskott får vara. Vid flera tillfällen har olika demokratiska institutioner hållits gisslan och fördröjt beslut om att höja gränsen. Konsekvensen skulle vara att USA inte skulle kunna betala sina skulder vilket ALDRIG har hänt. ALDRIG är en anldening varför USA dollarn är världens säkraste valuta alla kategorier. Än så länge.

Kulturdominans

Lite roligare är det som händer inom kultur. Vi känner till Hollywood som centrum för film. Bollywood, Indiens filmcentrum producerar mer filmer än USA och Europa tillsammans. Men tillgång till desa filmer var tidigare begränsat på grund av tillgänglighet av videoband eller dvd

Film och tv har demokratiserats genom strömningskanaler som Netflix och HBO. Med all statistik så vet de vad folk vill titta på. Innan så avgjordes det av marknadsföring och distribution och där hade amerikanska företag de största musklerna.

Amerikanska vänner berättar att just genom Netflix har de för första gången tittat på utländsk film och tv på annat språk med text. I takt med att icke ameriskanskt innehåll attraherar tittare från hela världen så cementeras makten av amerikanska sttrömningssajter. Makten består men i en annan form?

Vi lever i en tid där USAs roll ifrågasätts. Resan har bara börjat.

Vi hade bussat oss genom sydöstra Texas. Sett tvättäkta poliser i cowboyhatt och boots, med revolvrar och bältesspännen stora som pingisrack. Och givetvis: sheriffstjärnan jag dittills bara sett i matinéfilmer och deckare. Via Monterrey och Torreón tågade vi oss vidare upp mot den kyliga högplatån där staden Chihuahua breder ut sig. Via turistbyrån fick vi ett rum på ett vandrarhem.

När vi anlände till vandrarhemmet, som varit ett gammalt palats, möttes vi av en receptionist som bar en stor tjock blå täckjacka – inomhus. Det var två grader ute, och som jag minns det inte så mycket varmare inne. Han checkade in oss för några nätter och vi tog våra ryggsäckar för att ta oss upp till rummet.

På väg mot trappan mötte vi en tjej från Europa, Gretchen. På samma sätt som vi svenskar kan känna samhörighet när vi reser i Europa och möter andra svenskar, infann sig genast samhörigheten med denna Europe. Vi bytte några ord, hon skulle precis lämna staden för en utflykt i några dagar, därpå försvann hon ut genom vandrarhemmets palatsdörrar.

Jag och min reskamrat hade nu några dygn framför oss att utforska Chihuahua. Dock var min reskamrat rejält förkyld och hade feber så vi höll oss ganska centralt hela tiden.

Frukosten jag aldrig glömmer

En morgon släpade jag med honom till ett frukostfik som låg lite längre bort än vårt vanliga. En ganska stor restaurang, inte så mycket folk men lokalen fylldes ändå av röster och slamrande porslin. Ovanför bardisken fanns en liten men fungerande gammal hederlig tjock-TV. Vi satt där med vårt kaffe och majsbröd och surrade lite. På TV:n kunde vi se bilder av många människor som klättrade, hoppade, vinkade och skrattande. Vi skymtade nån champagneflaska och det tycktes vara en riktigt uppsluppen stämning. Och vi kände igen oss på något sätt…

Det var morgonen den 9:e november i Chihuahua – i Europa var det kväll, och Berlinmuren hade just fallit. Vi satt där och bara gapade. Det var helt overkligt, det som hände hemma i Europa. Vi stötte och blötte detta i timmar som jag minns det, min förkylda resekamrat och jag.

Var och en av oss som var med då har sina egna minnen av var man befann sig, och vad man gjorde. Och om sanningen ska fram kommer jag inte ihåg så mycket mer från Chihuahua annat än att det var där jag var när Järnridån slutligen rostade sönder.

Man kunde tro att historien slutar här. Men icke.

Varför just Chihuahua?

Vi äntrade det berömda tåget Chihuahua Al Pacifico som skulle ta oss till Los Mochis på Mexikos västkust. En tågresa där man omväxlande backar och kör framåt för att ”växla” sig ner från högplatån. Givetvis en fantastisk resa på många sätt, men det minne som etsat sig fast allra mest, det måste nog vara att vi på tåget stötte på vår väninna från Europa, Gretchen. Tjejen vi mötte på vandrarhemmet, ni vet…

Gretchen hade inte hört nyheten från Europa – det här var ju på den tiden mobila lösningar var papperskonstruktioner man hängde i taket, och till och med innan Internet blev betraktat som en fluga av svenska riksdagspolitiker.

Att där och då, på tåget mellan Chihuahua och Los Mochis få berätta för Gretchen, Västtyska och bosatt i Västberlin att Berlinmuren var historia, det var stort. Och för mig är det fortfarande stort.

Oväntad reaktion

Gretchens reaktion minns jag väl. Hon blev arg som ett bi, och ställde en massa hypotetiska frågor: Hur blir det nu i Berlin? Alla människor? Vad händer med Östtyskland, Ekonomin etc? Gretchen målade upp en ganska dyster bild av det hela, medan vi, naiva som vi var, inte alls förstod problematiken och varför hon var så upprörd; problemet var ju faktiskt löst.

Efter den ganska korta men kärnexplosiva dialogen försvann Gretchen längre framåt tåget och därmed ur våra liv… fast ändå inte – jag skriver ju detta nu.

Men det skulle vara fantastiskt att få höra hennes egen historia. Om hur hon upplevde denna händelse. Skulle vi ha samma bild?
Och så undrar jag förstås, vad hände sen? Hur gick det för henne? Vad gör hon i dag?

Så om du känner någon Gretchen i Tyskland, som den 10 november 1989 på tåget mellan Chihuahua och Los Mochis i Mexiko fick informationen om Berlinmurens fall av två svenska och naiva backpackers, då kan du väl höra av dig.

Historien är sann och publicerat i andra sammanhang genom åren. Texten finns också översatt och förhoppningen har alltid varit att hitta Gretchen för att höra hur hon själv upplevde dessa dagar för 30 år sedan.

#gretchen #gretchenwhereareyou #chihuahua #panoramatåget #backpacking #mexico #berlin #västtyskland